Tag Archives: Pizza Hut

Lite sen uppdatering

Ja, jag känner att jag bara måste skriva några rader nu. Det är lite si och så med tid här… Vi har hittills haft ett fullspäckat schema och vi har varit helt döda på kvällarna så det har helt enkelt inte blivit av att blogga nåt. Men nu ska det bli lugnare framöver.

Idag har vi haft den mest hektiska dagen på resan. Vi startade dagen med att stressa iväg och leta nåt ställe som serverade frukost. Vi hamnade till slut i ett litet kyffe som serverade våfflor och med sirap samt kaffe av tveksam kvalitet. Vi frågade vad det kostade. Han frågade om vi bodde här och vi sa nej. Då såg han fundersam ut och skakade på huvudet, log och viftade med händerna. Jag och Linda log och tackade så mycket och gick för att ta frukost medan Micke och Josse först lommade ut genom dörren i tron att han menade att han inte ville ge oss vårt dagliga bröd…
Vi hade alltså hamnat på en hotellfrukostkur (Det var inga bord där) för de som bodde på det hotellet. Hursomhelst så tackade vi så mycket efter en stadig frukost stående ute på parkeringen, ätandes på en sirapsindränkt våffla.

 Dsc9896 Dsc9908

Totalspeedade av denna sockerchock drog vi iväg till San Diego Zoo. En guidad busstur, en linbanetur och en massa travande runt bland alla djuren så var vi totalt utmattade. Våfflorna gav helt enkelt ingen långvarig energi så det var väldigt tryckt stämning i bilen när vi åkte från San Diego Zoo för att äta lunch.
Stämningen blev inte bättre på topp av alla felnavigeringar vi gjorde heller. Den här resans mantra blir nog ordet “RECALCULATING” som vår gps säger varenda gång man kör fel och rutten inte längre stämmer. Vi har hört den så många gånger så man kan höra det i sömnen vid det här laget.
Till slut blev det thaimat och Pizza Hut för oss. Vi formligen vräkte i oss maten, som ju som alla vet är nyttigast i världen här i USA. Framför allt en stor fet pizza från Pizza Hut med ostfyllda kanter.
Detta fick upp humöret på topp igen. Så vi drog direkt till Starbucks för att ta en latte, frappuccino, kaffe och espresso samt chokladfylld croisant.

 Dsc0128Under glada tillrop och stojande så begav sig de fyra vännerna till den stora upplevelsen Sea World. De betalade resolut inträdet och började den stora vandringen bland de många stationerna. Sjölejon, delfiner, hajar, muränor och en uppsjö andra vattendjur bjöds de fyra vännerna på…
Nej jag ska nog skriva normalt igen. Vi har haft en toppendag skulle vi nog kunna påstå. Sea World var helt klart höjdaren. Att se späckhuggare och delfiner framför allt. Vi såg den sena späckhuggarshowen vilket var väldigt effektfullt pga ljusshowen som vi bjöds på. Helt underbart. Nu satt vi inte så nära och jag hade inte teleobjektivet med mig men några bilder kommer här nedanför…

Vad mer ska man skriva… Ja, det känns lika underbart fortfarande att vara gift. Denna smekmånad kommer verkligen att ligga mig varmt om hjärtat. Vi har så trevligt så hälften vore nog… Eller, nej så ska jag inte skriva… Hälften vore för lite. Det här är helt perfekt. Linda är bara bäst. Jag är så stolt att hon ville bli min fru.

Jag kan väl passa på att skriva lite om brölloppet också. Det började alltså med att vi åkte mot stranden där vi skulle gifta oss. Efter X antal felnavigeringar igen så kom vi till slut fram. Som tur var så hade vi ju tagit till tiden så att vi inte blev försenade. Då var det ju det här med blommor. Vi började leta efter en blomaffär en dryg timme innan brölloppet. Efter X ytterligare felkörningar så hittade vi en butik som hade precis de blommorna vi ville ha. Glada över blommorna så tänkte vi ta en kaffe på Starbucks. Men som vanligt så tog det ett antal felnavigeringar innan vi kom fram så det blev en snabb espresso för min del, samt att vi båda bytte om på deras kundtoalett. Några blickar fick vi allt när vi gick ut därifrån. ;)

Sen gick allt bara hur bra som helst. Vi kom till stranden och mötte upp han som skulle hålla i ceremonin. Vi skrev under de papperen som behövdes för att sen gå ner mot stranden. Micke och Josse fick bli första filmare och fotograf.
Och som om det inte skulle räcka med all lycka så kommer vi ner till stranden samtidigt som ett stim med delfiner leker och hoppar bara ett tiotal meter ut från strandkanten. Ett tecken eller? Ja vi tog det så iaf och ceremonin utfördes på det mest underbara sätt som vi kan tänka oss. Lite fotografering blev det efteråt för att sen ta sig till hotellet igen.

Väl vid hotellet så bad vi den tankspridde mannen bakom disken att ringa en taxi till 7.45 lokal tid på kvällen. Vi väntade tills 7.55 och frågar mannen var taxin tagit vägen.
-Jag ringde dem och de sa att de skulle komma på 10min men dom brukar aldrig komma i tid…
Vi suckar samtidigt som mannen skyndsamt går in på kontoret igen. Vi ser genom fönstret hur man börjar leta lappar på skrivbordet… Några minuter senare kommer han ut med en telefonkatalog.
Det slutar iaf med att jag fick ringa själv efter taxin eftersom hans telefon var upptagen. Taxin som han alltså redan hade beställt…. Hmmm… Nä, servicen på hotellet var väl inte den bästa. Priset var desto bättre. Vi har ju inte tänkt betala hela reskassan till dyra hotell.
Till slut så kom det en taxi och vi lyckades få honom att köra till stället där vi skulle äta tillsammans med Lindas släktingar. Trevligt och roligt. Jag fick dessutom visa mina färdigheter i magdans eftersom det såklart var en magdansös på restaurangen som prompt skulle ha upp mig och dansa.

Nu orkar jag inte skriva mer. Godnatt

 Dsc0173 Dsc0479
 Dsc0346 Dsc0574
 Dsc0352 Dsc9779
 Dsc9778 Dsc9893
 Dsc0466 Dsc0239
 Dsc0330

Yohoo….

 Dsc9428-1Nu är vi installerade på nya hotellet i Pasadena. Det var en lång dag igår. Började med en lång väntan på busshållplatsen innan vi kom iväg mot Los Angeles. Väl i LA så tog vi direkt en taxi till flygplatsen och kollade upp var Micke och Josse skulle komma. LAX är en stor flygplats. Vi gick och gick och gick…
Helt plötsligt blir vi stoppade av en polis som med myndig stämma säger att vägen är avspärrad och att vi måste gå runt…. Vi tittade nervöst in över den gula avspärrningstejpen som var uppsatt runt terminal 5. Polisbilar med lampor och sireker, bombhundar, kravallstaket, piket-styrkor, krypskyttar, folk springer i vild panik…
Hmm, ok kanske överdriver lite. Något hade hänt vid ingången och dom hade spärrat av. Vi gick runt och polisen var så vänlig och pekade var vi kunde gå. En liten stund senare var allt borta och vi kunde passera på tillbakavägen.

Och till slut hittade vi en våning med en massa restauraner och annat. Vi satte och och mot vad vi trodde så hamnade vi på McDonalds… Och det var faktiskt helt ok. Eller så var vi bara extremt hungriga. Efter den matpärsen så blev det glass från Häägen Dasz (hur stavas det egentligen?). Grymt gott. Den här resan kommer att gå i matens tecken.

 Dsc9437-1
 Dsc9441-1När Micke och Josse hade landat på möte vi upp dem vid terminal 7 och tog en shuttle till Alamo hyrbilsfirma. Där hämtade vi ut en Cadillac SRX4 och en Garmin GPS. Micke var för trött så han lät vi inte sitta bakom ratten… Josse är för ung så hon får inte köra alls. Inte här iaf… Pga försäkringen på hyrbilen… Och Linda ville inte köra. Så första gången jag kör bil utanför lilla norrland i sverige är alltså när jag sätter iväg på en sjufilig motorväg under rusningstrafik i Los Angeles. Jag var nervös. Det måste jag erkänna. Dom är duktiga på att släppa in varandra i filerna, men det är svårt ändå. Bara det att man måste veta vilken fil man skall ligga i. Ligger man fel så blir man ju tvungen att köra upp på en ramp eller nåt och hamnar utanför motorvägen. Och att ta sig tillbaka var inte så enkelt. Men med GPS, och en massa snurrande så kom vi fram till hotellet till slut.
Väl installerade så skulle vi ju hitta nåt att äta. Vi hade pratat om Pizza Hut och jag frågade i receptionen om det fanns i närheten…. Ja absolut, vad vill ni ha, frågar han och ringer innan jag ens hinner blinka… Ja altså jag vill bara ha adressen för att kunna äta där, svarade jag lite förbryllat…

-Men de kör ut om ni vill.
-Nej vi äter där, svarar jag igen.
-Ska ni verkligen äta där? Frågar han igen medan han får svar i telefonen….

Nu kommer ett längre samtal med personalen på pizza hut om att hotellet hade slut på flyers och att folk alltid vill äta på Pizza Hut osv osv osv…. Jag försöker flika in att vi bara vill ha adressen….

Till slut säger han:
-Du får prata med kunden så ni får ta en order.
-Ja hej, svarar jag lite skrattande….
-Jag skulle bara vilja ha adressen….
-Adressen, frågar hon på andra sidan.
-Ja adressen, vi skulle vilja komma och äta.
-Jag förstår inte vad du menar.
-Vi har en GPS, så bara jag får adressen så hittar vi.
-Vilken adress? Jag förstår inte…
-Er adress. Vi vill äta på Pizza Hut.
-Min adress?
-JA.

Nu ger hon mig adressen och jag tackar och lägger på.

Den pratglada herrn i receptionen fortsätter prata om flyers och jag tar mig till slut ut till mina vänner i bilen.

Efter att ha kört fel ännu en gång så hittar vi till slut stället. Och nu förjar det gå upp för oss var problemet låg. Det var en liten kiosk som man absolut inte kunde äta i. Det var bara hämtning och utkörning. Därför tyckte dom det var konstigt att vi skulle äta där.
Så kan det gå.

Idag är dagen innan vårt bröllop. JAA. ;) Jag längtar verkligen. Vi får hoppas att vi får bra väder bara. Det regnade igår. Ska skriva lite mer sen om det… Nu måste jag klä på mig. Vi skall alldeles strax äta frukost… Men pannkaka, sirap, färgglada cereals och blaskigt kaffe samt bagles med sylt på.