Tag Archives: Los Angeles

400 mil i USA

Ja, vi har nu räknat ut att vi kört över 400mil här i USA. Det är sånt vi sitter och fördriver tiden med nu när vi väntar på flyget. Sitter som vanligt på Starbucks. Den sista Latten i Los Angeles. Vi skal nog hinna med en eller två vändor på Newark flygplats också. Sen får vi övergå till Waynes Coffee när vi kommer till sverige.

Micke sitter och leker med sin iPod Touch och jag sitter här med min bärbara. Linda siter och flashar med sin nya iPhone och jag sneglar lite avundsjukt på henne. Eller på hennes iPhone. Jag tror jag kan få låna den om jag vill dock. Josse vill inte vara sämre så hon sitter och knappar på sin telefon. Vi är så sociala där vi sitter, alldeles tysta med ett gäng Starbucks-muggar runtom oss.

Själv har jag laddat min nya iPod med alla avsnitt av Fawlty Towers och American Dad samt en massa podcasts som tex Best of YouTube och Mammas Nya Kille. Hoppas att det kan fördriva tiden en del under resan och att batteriet håller vad det lovar i reklamen. ;)

Kändisar: Vi har inte sett några kändisar under vår vistelse. Eller iaf nästan. För en stund sen gick “Miranda” från Sex and the city förbi på Starbucks. Eller iaf nån som var väldigt lik. Vi var inte helt eniga. Så vi kan säga att vi kanske har sett eller nästan sett en kändis eller en som ser ut som en kändis. Nej jag har inte så mycket att skriva om… Det märker ni väl…

Det blev ingen Asus eee för mig. Har inte shoppat så mycket alls faktiskt. Lite kläder blev det, men inte så mycket som jag kunde gissa.

Nu vil dom andra rusa iväg…. All denna stress… Det är ju bara två timmar kvar innan vi får gå ombord…. :)

Nu är vi på väg.

Dsc04723-1Sitter på flygplatsen i Los Angeles LAX nu och längtar hem. Det blir en lång resa. Vi skall vänta 6tim här i LA innan vi lyfter, och sen har vi 11tim i New York innan planet mot stockholm lyfter. Och på det är det 2tim innan flyget till skellefteå går. Vi kommer att vara rätt möra när vi kommer hem. Sen skulle vi ju gärna åka och hämta Dito och Linda har en jobbintervju ett par timmar efter vi kommit till skelefteå. Det är tur att vi inte skall jobba dagen efter. Skönt med helg och skönt att komma hem.
Summa summarum är att vi haft en underbar smekmånad/semester. Vi har inte gått varandra på nerverna alls, vilket ju är ett bra tecken för framtiden. ;) Dumt om det skulle skära sig på smekmånaden.
USA är ett kanonland. Det finns såklart saker som inte är så bra också, men i det stora hela så har jag inget att klaga på. Mycke folk och massor av bilar kan man säga. Och utan GPS så hade vi inte klarat oss. En stor bil är också väldigt viktigt för en sån här resa. Vi tog ju en kombi, och det var välbehövligt.
Kontanter känns inte helt nödvändigt heller att ha med sig. De tar kort så gott som överallt. Lite växelpengar för eventuella vägtullar kan vara bra dock. Det kostade 4 dollar att åka in i San Fransisco.
Vi hade nog packat lite fel kläder. Kanske var extra kallt för den här årstiden, men det har inte varit så varmt alla dagar. Nog för att det finns många affärer att köpa kläder på, så det är ju inget större problem.
Dator är guld värd att ha med sig också. Vi tjänade nog in en hel del pengar på att boka in de flesta hotellnätterna via nätet innan vi kommit fram. Internet finns på alla hotell vi varit på och även på många restauranger/caféer och även efter shoppinggatorna. Oftast helt gratis.
Nåt man kan tänka på är att ha med sig mer än en reseadapter om man har många elektroniska prylar med sig. Har man dator, videokamera, kompaktkamera, systemkamera, iPod, iPhone, plattång, telefonladdare med sig så fanns det helt enkelt inte möjlighet att ladda allt när man ville. ;) Ett litet problem men ändå. ;)

Förutom några omgångar med Mammas Nya Kille så har vi lyssnat på radio hela resan. Att fyra personer med extremt olika musiksmak kan enas om en kanal tyckte jag var otroligt. Digitala kanalen XM49 rekommenderas. Det finns ett hundratal kanaler att välja mellan och de flesta olika stilar är representerade. Vi kände inget behov alls av att ha cd-skivor med oss.

Hotellen har varit helt ok i skick tycker jag. Ett av hotellen fick ju tjejerna nån klåda på så jag vet inte riktigt vad man skall säga om det. Svårt att säga vad det var. Sängarna var kanon på vissa ställen och på det sista htellet lät det ibland som att fjädrarna skulle hoppa ur madrassen. Men vi hade ju inte tänkt använda vår reskassa till att sova för.

Och jag känner redan nu hur man kommer att tycka att svenskarna är tråkiga när man kommer hem. Så gott som alla, med några få undantag, här har varit otroligt trevliga och tilmötesgående. Överallt har vi mötts av leenden och intresserade frågor om var vi var ifrån osv. Och detta alltså inte i nåt kommersiellt syfte som det alltid är när man blir ropad efter på gatorna i turkiet. Kändes väldigt bra och trevligt.

Dsc04716-1Och maten!!!! Nyttigt? Nej, men väldigt gott. Har ätit den godaste sushi jag nånsin provat. Och kött på TGI Friday var helt underbart. Och frukostarna på Dennys…. Pannkaka med sirap må låta lite smått äckligt, men det var gott.
Rainforest Café kan också rekommenderas. En trevlig miljö och bra mat. Sen har vi ju faktiskt ätit på McDonalds också och vi är alla överens om att det smakade bättre här. Faktiskt riktigt gott.

Trevligaste staden tyckte jag var San Diego. Kändes som ett lagomt tempo och lagom mix av storstad och mindre stad. Blev inte så extremt som det kändes i San Fransisco eller Los Angeles. Santa Monica var trevligt också, men där kändes det verkligen som att det var lite ruffigare eller vad man ska beskriva det som. På kvällarna/nätterna hörde man hur det bråkades och skreks. Första natten så kände jag till och med mig lite orolig när det var en som måste ha varit inne på hotellparkeringen och skrek nåt om “you white people”…
Sen såg man också en klar ökning av uteliggare och utslagna på gatorna.

Nej nu måste jag skynde mig att skriva klart och avsluta detta så att jag hinner vänta ett par timmar till här på flygplatsen… ;)

San Fransisco och iPhone

För lite tid att blogga… hur kan det komma sig… vi är ju ändå på semester.
Ja, vi hade en kanonfin dag igår. Vi delade på oss så Micke och Josse åkte och tittade på byggnader och broar medan jag och Linda shoppade. Och såklart blev det ett antal starbucks-stopp också.
Just innan vi skulle ta taxin till hotellet så bestämde sig Linda för att skaffa en iPhone. Helt otroligt att jag har en fru som har en häftigare mobiltelefon än mig. Nu gäller det bara att låsa upp den så den går att använda i sverige. Ska försöka få lite tid att blogga från bilen nu. Vi sätter av mot Los Angeles igen på en timme eller nåt. Vi skall ta Highway One ner som skall vara väldigt vackert.

Vi har gift oss!

 Dsc9683 (1)
 Dsc9600 (1)
Vi är lyckligast i världen just nu. Allt var helt perfekt. Vi gifte oss på Redondo Beach här i Los Angeles kl 16.30 lokal tid den 4/4 2008.

Skriver mer sen, men jag bara måste berätta hur underbart det var. När vi kom ner på stranden så var det en grupp delfiner som lekte bara ett tiotal meter ut i vattnet. Det bara måste ha varit ett gott tecken. Helt underbart.

/Fredrik och Linda Dernebo :)

Yohoo….

 Dsc9428-1Nu är vi installerade på nya hotellet i Pasadena. Det var en lång dag igår. Började med en lång väntan på busshållplatsen innan vi kom iväg mot Los Angeles. Väl i LA så tog vi direkt en taxi till flygplatsen och kollade upp var Micke och Josse skulle komma. LAX är en stor flygplats. Vi gick och gick och gick…
Helt plötsligt blir vi stoppade av en polis som med myndig stämma säger att vägen är avspärrad och att vi måste gå runt…. Vi tittade nervöst in över den gula avspärrningstejpen som var uppsatt runt terminal 5. Polisbilar med lampor och sireker, bombhundar, kravallstaket, piket-styrkor, krypskyttar, folk springer i vild panik…
Hmm, ok kanske överdriver lite. Något hade hänt vid ingången och dom hade spärrat av. Vi gick runt och polisen var så vänlig och pekade var vi kunde gå. En liten stund senare var allt borta och vi kunde passera på tillbakavägen.

Och till slut hittade vi en våning med en massa restauraner och annat. Vi satte och och mot vad vi trodde så hamnade vi på McDonalds… Och det var faktiskt helt ok. Eller så var vi bara extremt hungriga. Efter den matpärsen så blev det glass från Häägen Dasz (hur stavas det egentligen?). Grymt gott. Den här resan kommer att gå i matens tecken.

 Dsc9437-1
 Dsc9441-1När Micke och Josse hade landat på möte vi upp dem vid terminal 7 och tog en shuttle till Alamo hyrbilsfirma. Där hämtade vi ut en Cadillac SRX4 och en Garmin GPS. Micke var för trött så han lät vi inte sitta bakom ratten… Josse är för ung så hon får inte köra alls. Inte här iaf… Pga försäkringen på hyrbilen… Och Linda ville inte köra. Så första gången jag kör bil utanför lilla norrland i sverige är alltså när jag sätter iväg på en sjufilig motorväg under rusningstrafik i Los Angeles. Jag var nervös. Det måste jag erkänna. Dom är duktiga på att släppa in varandra i filerna, men det är svårt ändå. Bara det att man måste veta vilken fil man skall ligga i. Ligger man fel så blir man ju tvungen att köra upp på en ramp eller nåt och hamnar utanför motorvägen. Och att ta sig tillbaka var inte så enkelt. Men med GPS, och en massa snurrande så kom vi fram till hotellet till slut.
Väl installerade så skulle vi ju hitta nåt att äta. Vi hade pratat om Pizza Hut och jag frågade i receptionen om det fanns i närheten…. Ja absolut, vad vill ni ha, frågar han och ringer innan jag ens hinner blinka… Ja altså jag vill bara ha adressen för att kunna äta där, svarade jag lite förbryllat…

-Men de kör ut om ni vill.
-Nej vi äter där, svarar jag igen.
-Ska ni verkligen äta där? Frågar han igen medan han får svar i telefonen….

Nu kommer ett längre samtal med personalen på pizza hut om att hotellet hade slut på flyers och att folk alltid vill äta på Pizza Hut osv osv osv…. Jag försöker flika in att vi bara vill ha adressen….

Till slut säger han:
-Du får prata med kunden så ni får ta en order.
-Ja hej, svarar jag lite skrattande….
-Jag skulle bara vilja ha adressen….
-Adressen, frågar hon på andra sidan.
-Ja adressen, vi skulle vilja komma och äta.
-Jag förstår inte vad du menar.
-Vi har en GPS, så bara jag får adressen så hittar vi.
-Vilken adress? Jag förstår inte…
-Er adress. Vi vill äta på Pizza Hut.
-Min adress?
-JA.

Nu ger hon mig adressen och jag tackar och lägger på.

Den pratglada herrn i receptionen fortsätter prata om flyers och jag tar mig till slut ut till mina vänner i bilen.

Efter att ha kört fel ännu en gång så hittar vi till slut stället. Och nu förjar det gå upp för oss var problemet låg. Det var en liten kiosk som man absolut inte kunde äta i. Det var bara hämtning och utkörning. Därför tyckte dom det var konstigt att vi skulle äta där.
Så kan det gå.

Idag är dagen innan vårt bröllop. JAA. ;) Jag längtar verkligen. Vi får hoppas att vi får bra väder bara. Det regnade igår. Ska skriva lite mer sen om det… Nu måste jag klä på mig. Vi skall alldeles strax äta frukost… Men pannkaka, sirap, färgglada cereals och blaskigt kaffe samt bagles med sylt på.

Macy’s

Bild 19
Linda har hittat hem. Jag sitter nu i en stor skön soffa på Macy’s och bloggar lite medan Linda shoppar loss på kläder. Flera våningar kläder och jag hittade till och med en sån där omtalad iPod-automat. In med kreditkortet och ut ramlar en 160GB iPod Classic… Ok, nej jag har nog inte tänkt använda mig av en sån automat, men det är en kul företeelse iaf.
Vi var förbi på ett Apple-Store här i Fashion Valley som detta ställe heter. Massor med folk. Tror vi har en hel del att lära av jänkarna på den punkten. För det första måste den stora breda massan lära sig att Apple is the shit… ;)

En annan sak jag märker är att man ser iPhones precis överallt. Verkar vara den absolut mest populära telefonen här. Verkar dessutom vara populär av alla åldrar. Allt från ungdomar till äldre går runt med dessa telefoner. Kul att se iaf. Sen är Apple otroligt mycket större här över lag än vad de är hemma i sverige. Det ser man framför allt på cafén och andra ställen där folk kan sitta med sina datorer. Väldigt många MacBooks och MacBook Pro. Såg även en som satt med en MacBook Air på flygplatsen i Chicago.

Det första jag tänkte när flyget landade här i San Diego var hur fint det var. Allt är otroligt rent och det mesta verkar väldigt genomtänkt. Spontant tänkte vi båda att här skulle man absolut kunna tänka sig att bo.

Men sen det man blir mest förundrad över är hur trevliga alla här är. Alla är jättehjälpsamma, även om man bara går in och säger att man bara tittar. Även väldigt hjälpsamma i alla andra sammanhang också. Haffar man nån på stan och frågar om nåt så har vi alltid fått ett stort leende tillbaka. I skellefteå skulle väl nån på sin höjd peka åt nåt håll och sen gå med sänkt blick snabbt därifrån.

Måste också säga att vi äntligen har hamnat på Starbucks och fått i oss en Caramel and cream espresso frappucino. ;) Gott som få. Sen en Blueberry muffin till det ute i solen som tittade fram. Vi mår bra med andra ord. Linda fick även briljera med sitt uttal på “Blueberry muffin”.

Nu har hon provat några klänningar och kjolar. Hon är fin. Är såå glad att jag har henne. Och framför allt ska det bli så roligt att gifta sig med henne. Helt otroligt att man kan känna så här vid 33 års ålder. Hon är bara bäst. Är så stolt över henne. ;)

Nu ska jag spara lite batteri igen. Fanns inget trådlöst nät här så detta publiceras väl antagligen när vi kommer till det nya hotellet. Vi valde ju att byta hotell dels för att prova nåt nytt och dels för att hamna lite närmare buss-terminalen inför imorgon när vi skall till Los Angeles. Gissar också att man skulle kunna köpa nåt sånt där wireless-pass också för att kunna komma åt nätet lite var stans också. Känns väl inte helt nödvändigt dock. Folk ligger ju ändå antagligen och sover som bäst när vi väl skriver nåt. Får väl se om nån kopplar upp sig på twitter också och får lite automatiska SMS från mig. Ser iaf att Konrad är på gång med Twitter… Vore ju kul om det blir fler.
Jag har också upptäckt att det är fler som kommit in på min blogg nu när jag skriver en del om USA. Jag har ökat det dagliga besökarantalet med 50% den senaste veckan. ;)

Mellan Chicago och San Diego

Ja, då sitter man här och nördar sig igen. På många tusen meters höjd. Det är helt klart så att man blir lite trött i sin bakdel av att resa så här…. 19 timmars resa… Inte undra på att man börjar känna sig lite mosig….
Dagens godaste pizza fick vi på Chicago airport. Välbehövligt efter flera timmars köande. Det är en del skillnad om man jämför med Falmark…. ;)

Resan har gått otroligt bra ändå. Mellan stockholm och chicago som tog 9 timmar i luften fanns det ju separata bildskärmar vid varje säte så man kunde se vilken film man ville osv. Lättare att fördriva tiden då. Jag kommer ihåg när vi åkte till thailand 2000. Då kändes det väldigt långt.

Nu har vi bara kvar att lösa hur vi skall ta oss mellan San Diego och Los Angeles. I värsta fall får vi kanske hyra bil…. Men nog tycker jag ändå att man borde kunna hitta nåt annat transportsätt som förhoppningsvis inte kostar så mycket pengar.

Bild 18
Nu sitter Linda och läser en bunt skvallertidningar. Själv har jag köpt två svindyra tidningar om bildbehandling. Vi har alla våra olika intressen.
Chicago förresten. Där var det grått, mulet, regnigt, blåsigt….. Alltså ungefär som en kass höstdag i sverige. När man tittar ut nu när vi börjar närma oss San Diego så tycker jag nog att det börjar se ut att vara lite bättre väder. Det gillas.

Nu ser jag mest bara fram emot att få komma till hotellet, äta en bit mat och sen bara slänga sig i sängen och slockna. Vi steg ju upp 04.00 imorse svensk tid. Nu är klockan 00.00 svensk tid och vi har varit uppe i 20tim. När vi kommer fram så är klockan bara runt 18.00 lokal tid. Så det blir verkligen en lång dag.

Over and out.

Arlanda…

Ja, då har resan börjat. Sitter på Arlanda just nu med en latte från Waynes Coffee och väntar på att Linda skall handla lite skvallertidningar. Datornörd som jag är så plockar jag upp min laptop istället. En timme flyg avklarat… Nu är det bara 13 timmar kvar eller nåt sånt. Lite segt kommer det nog att vara.

Och inte nog med det, vi kom på igår kväll att vi skulle kolla tågförbindelsen till Los Angeles från San Diego… Slutsålt ända till den 5e och det funkar ju inte. Då missar vi ju allt viktigt med giftemål och NHL-match. Det verkar som att vi får ta oss en tur till Los Angeles med buss istället. Det var inte helt enkelt att hitta info om hur man gick till väga med det heller, men vi tror att vi har hittat kartor till bussterminalen.

Nu ska jag spara lite batteri. ;) På återseende…