Kahlil Gibran

VÄNSKAP

Din vän är svaret på dina behov.
Han är din åker, som du sår med kärlek och skördar
med tacksägelse.

Han är din föda och din härd.

Ty du kommer till honom med din hunger och du
söker honom för att få ro.

Då din vän säger sin mening, fruktar du inte ett “nej”
hos dig själv, ej heller håller du tillbaka ett “ja”.

Och då han tiger, slutar ditt hjärta ej upp att lyssna
till hans hjärta; ty utan ord föds och delas alla tankar,
alla önskningar, alla förhoppningar vänner emellan,
med en glädje som ej kräver bifall.

Då du skiljs från din vän, sörjer du inte; ty det, som
du älskar mest hos honom, blir kanske klarare i hans
frånvaro, liksom berget från slätten ter sig klarare för
den som skall bestiga det.

Och låt det inte finnas något annat syfte med din
vänskap än fördjupandet av din själ.

Ty kärlek, som söker något annat än att avtäcka sitt
eget mysterium, är inte kärlek utan ett utkastat när;
gagnlös blir då fångsten.
Och låt din vän få det bästa du har.

Om han måste känna din själs lågvatten, låt honom
då också känna dig, då floden kommer.

Ty vad är det för en vän, som du uppsöker blott för
att fördriva några timmar?

Sök honom alltid de stunder, då du verkligen lever.

Ty han skall fylla dina behov men inte din tomhet.

Låt det vara skratt och delad glädje i vänskapens
ljuvhet. Ty i daggen av de små tingen finner hjärtat
sin morgon och vederkvickes.

Ur “Profeten” av Kahlil Gibran”


One thought on “Kahlil Gibran”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *